Det var en gång en liten björn mellanslag unge

Ni vet när man är sådär sjuk att man känner sig som den minsta varelsen på jorden,
yepp tom mindre än en Spansk skogssnigel, 
och man har jobbat febrig och spyendes i en vecka så känner man ganska stor självömkan.
Då ringer man ju såklart mamma på stört så fort man slutat jobba.
Eftersom hon är bäst i världen hämtar hon genast mig och
tar hand om mig på bästa sätt i världens häftigaste by, Mattmar.
Byn där solen alltid skiner, pengar växer på kottar, ja ni kan historien.
Trots min predikan ovan så kom jag snabbt på att, fan, det är rätt trist att bara sjukhänga.
En häftig by kunde inte ens höja min understimulerade vardag.
Det hela blir inte mycket bättre av att pappa ockuperar TVn.
Inte mig emot med tvsällskap, om det inte vore så att han kollade på Anna Phil, discovery och Tv4 jämtland.
"Men Emma hur kan du hänga med i vad som händer om du inte kollar på Tv4 jämtland?"
Meeeeen, katshing!
Jag fick genast en briljant idé och gick upp på mitt gamla flickrum för att slänga gammalt skräp.
Då fick jag syn på "emma j, rit & skriv bok, klass 3".

Jag har valt att publicera ett av mina mästerverk:
image9

image8


En sak är säker. Att jag redan vid den åldern greppat värlsdbilden gör mig till ett geni!
Och fröken Anita tyckte att det va "Bra Emma!", det förstärker min syn på världsbilden ytterligare.

Vad håller jag på med?

Antingen har jag drabbats av schizofreni eller så beror skapandet av en egen blogg helt enkelt på att jag lidit av feber & magsjuka i 1,5 vecka. Jag hoppas och tror på det sistnämnda.
Egentligen har jag länge hållit fast vid principen att aldrig skaffa en egen blogg. Av diverse anledningar.
Dels att jag har en förmåga att vara allt annat än mig själv när jag skriver då jag har svårt att hålla mig ifrån allt för stora mängder ironi.
En annan faktor är att jag näst intill aldrig skriver då jag är glad, vilket jag allt som oftast är.
Sen har jag varken tid eller ork till nåt "sånt här".
Men jag räknar ändå inte med att bloggen varken blir långlivad eller kontinuterligt uppdaterad.
Huuuh, jag ryser nästan av tanken att jag skaffat en blogg.
Det känns precis som ett lunarstorm-dagboks-substitut.
Alla kan läsa, döma och missuppfatta.
Skillnaden är bara att nu är det tjugohundraåtta, jag är tokgammal och då bryr man sig inte längre *fniss*.

RSS 2.0