Vänner eller fiender
Ett rosa gjort av sidentyg.
Dela silver-best friends-halsband typ.
Blev man nästan lite sugen.
Hon ska alltid försöka ta mina killar.
Gere nångång. Skaffa egna!
How to make me satisfied
Äter frukost bestående av fullkornsgröt.
Morot och ägg som mellanmål.
Lunch. Bulgur, sallad och makrill lr tonfisk.
Mellanmål igen bestående av Keso, skinka, morot.
Byter om till mina slimkläder och springer de 5km hem,
bestående av 50% uppförsbacke.
Jag har ungefär lungcancer när jag väl är hemma.
Middag fisk, kyckling, bönor lr blodpudding.
Det är inte direkt en Mcfeast jag njuter av om dagarna.
Att även dieta kombinerat med att arbeta på ett bageri där
man får äta hur, ursäkta, fans mycket man vill av de
läckraste ätbara skapelserna ever, kanske är bland det
vidrigaste jag upplevt.
Det strimlar ens själ i småbitar.
Varsågod, ät ba ät!
Att sen säga "nej tack" är ungefär svårare än att odla
skägg i handflatan.
Idag smekte jag min favvokaka. Vet inte hur den smakar,
men den såg mumzig ut, var varm och luktade nougat.
En intensiv smekning. Det var allt jag fick.
När jag sen reflekterar över mina prestationer,
kommer jag alltid fram till samma slutsats.
Det är inte bra nog.
Inte ens en tillstimmelse till beröm eller belåtenhet.
Sen när blev mina problem såhär små att dom knappt
exicterar egentligen?!
Nästan pinsamt vad bra jag troligen har det!
Orka bli smal ändå. Feta barn ser ju alltid så glada ut.
Geme bukfetma och glädje.
Mitt liv som packkakare
någonsin igen så har jag valt ett nytt ämne, spya.
Innan jag berättar något mer om det så hade jag tänkt
förklara lite vad jag gör om dagarna. Alla är intresserade,
jag bara vet det.
Jag inleder dagen med att powerwalka till jobbet,
sen käkar jag gröt. Idag fanns det ingen mjölk.
Sötot hjälpte mig sätta in en ny. Jag sa tack. Det var
det enda jag sa.
Sedan tar jag på mig mina hörselkåpor som mamma skickat
med posten. Man får inte ha ipod. Klara kakpack utan musik
tänkte jag och skickade tårar till mamma via skype.
Hon gör allt för mig och Anki.
Jag får in den norska motsvarigheten till radio jämtland om
jag står på en fläck jag markerat med tejp. Funkar görbra redär.
Varje morgon spelas Lasse stefanz och vikingarna.
Som omväxling slänger dom även in några muntra toner av Sten och Stanley.
Det hade jag sannerligen inte väntat mig. Toppenbra. Shake the lurvas.
Sen packar jag. Men det går jag in på en annan gång,
den som väntar på nåt go? nee hur va det.. ja! den
som väntar på nåt som ska berättas väntar alltid så himla länge.
ARBETSSKADA!!!! Söt sovtisha va?
Sen åt jag mat. Alla kollar fortfarande på oss som om vi vore aliens
för att vi äter tonfisk och inte syltäckelfettomacka.
Det är här det där med spya kommer in.
När jag skulle återgå till packningen börjar jag må så satans konstigt.
Fan, ska det ut där uppe lr nere lr är det inget som ska ut alls?
vad händer, mår jag ens dåligt? Konstaterar iaf efter en bra stunds
analysering att jag har kräkningar i halsen. vad ska jag göra?
Handlar implusivt och greppar en hink.
Ingen spya, nånsin. Hade tom förberett linen "Vart slänger man
sin spyhink på den här arbetsplatsen?!!"
Innan jag går av passet händer det som jag förtvivlat väntat på.
En kille kommer fram och ger mig en komplimang,
för mina hörselkåpor.
-Bra kåpor! Är det radio i?
-Ja fan.
- Woow.
Hepp!
Blödpydding
Typ som godis, nee godis är äckel.
Typ som jordgubbstårta.
Jag ska glotta film nu och mysa.
See ju laterz.
Jag ska btw börja blogga på riktigt.
Har varit käss, sorri.
Things to do, people to see.
People to see? Ha! vilket skämt!
Nee det är som vanligt alla mina business ni vet.
Ska avveckla några av dom.
Räkna ej med blodpuddingsinlägg i framtiden,
thats for säkert.
Jag har en crush i en bagare
Det första jag fick lära mig om Kjelstads bakeri var att det fanns
en godbit där. Något sött, typ en smulig hallonpaj, typ en välgräddad
morotskaka.
Jag har ju aldrig varit en sån där ögontjej. Hur fan lägger man
märke till nåt så litet på en människokropp?!
Men den här killen har ögon likt mockarutor gjorda på
Snoddas recept.
Han har bytt arbetsuppgift och levererar numer Sirupssnipporna,
från ugnen och fram till oss.
De andra ugnkillarna lämnar dem en bit bort,
Han kör dom enda fram.
Idag brände han sex trallar, ca 30 plåtar.
I vanliga fall blir jag frustrerad och barnsligt irriterad.
Jag log och han log tillbaka, som vi alltid gör.
Har funderat på om jag ska säga något nångång,
men jag kan inte förmå mig att komma på något lämpligt
samtalsämne.
"Vilka gyllenbruna snippor", "Jag kör utan gummi idag, det blir mer
känsla, men får så sjukt mycket gegg under naglarna",
"Har du smakat på en snippa? Ganska smaklösa tycker jag".
Det skulle funka, men hallå! Awkward moment
när han inte förstår min svenska.
Det här löser vi. Imorn kavlar jag ut degen på bordet,
liksom strör pärlsocker på kanelbullen.
Hjärtmuskelinflammation
Idag sa en av mina bakverkspack-kollegor såhär:
(okorrektra pratminus, men orka norska, någonsin)
- Man ska verkligen inte gå mycket efter en arbetsdag här.
- Nee, lr jaha, ok.
- När jag kommer hem slänger jag mig bara i soffan.
Joo tack det syns, tänkte jag. Men sa givetvis ingenting.
Allmänt vett. Bra uppfostrad und so weiter..
En andra kollega kommer in i konversationen.
- Ja guud, så gör jag med. Benen är så himla ömma efter en
hel dag på det här jobbet. Det är ändå ett träningspass.
Man står upp hela dagen och använder armarna, sa hon i
samma veva som hon svepte den femtioåttonde snippan.
- Hur tar du sig till och från jobbet förresten Emma? kör ni bil?
- Nee jag joggar.
- JOGGAR????? Du är ju inte rktigt klok!
Det var precis i det skedet som det slog mig vad jag faktiskt håller
på med! Jag jobbar /åttanio/tio timmar per dag med att räkna till 36 snippor
och lägga dom i en burk. Ta burken och lägga den i en kartong.
När kartongen är fylld går jag fem meter och lyfter upp den på de
andra kartongerna. Sedan går jag sju meter och hämtar en ny kartong
som jag tejpar ihop.
Att jag sedan joggar hem är helt absurt!
Jag lovade mamma att ta hand om mig
och här går jag runt och typ skaffar hjärtmuskelinflammation.
I fikarummet kollar de även på mig som om jag vore en Marsian
där jag glufsar i mig min bulgur, tonfisk, sallad och som topping på det, en morot.
96% kan inte ha fel, macka med sylt till morgonfika, lunch och
mellanmål is the shit. Man må ba bra avre.
So long alla uttrar.
Vaaasadu sadu?
Jag åkte hit med åsikten att jag inte direkt är en rookie när det
kommer till det norska språket efter mina två år i hotellbranschen.
För att styla använder jag mig flitigt av norsk-svenskan typ lite
Helena-Style nästan.
Ibland gåre sådär.
"Hvor lang har du arbeitat här?"
"Huuuh?"
"Hvor lang har du arbeitat här?"
"Huuuh?, Hvo lenge jeg har arbeidet hær".
"Jaaaaa".
Ät en kringla, slingra en pingla, dingla med en flinga.
Vavillom?!
Alla barnens kalsonger var rena , alla utom Kajs, för i dom var det bajs.
Snippa
80% av alla anställda är lönnfeta.
Jag jobbar med en
besserwisser, den norska varianten av det där folkslaget är
den allra värsta.
Man kan riktigt ta på hennes ögonvitor där dom ständigt
vilade i min nacke.
Jag packar Sirupssnipper i lådor, en snippa med sirapssmak.
Storsäljare i sverige har jag hört. Dom är inte dumma dom där
nårrmennen.
Det första jag gjorde på jobbdag numero ett var att få syn på dessa
Snippakartongerna och überfnittra. Det ingav ett litet hopp
att det här nog kan bli riktigt bra.
The besserwajser förstod givetvis inte det roliga i det hela,
men det hade jag inte väntat mig heller.
Jag tvingas dock var dag se missbildade wienerbröd ligga i
"værsågod å ta vognen", för att sedan upprepande ggr säga
"Do you wanna get fit, bitch?!".
En hel bunke med trasiga kakor står konstant framför min nos,
jag låtsas att det är kartongbitar. Tok enkelt.
Packade sandkaker idag, svin enkelt det med. Sand liksom, bläääk.
Jag är den eviga sätta-upp-mål-arn så mitt mål med allt detta är
att komma hem med en tyngre plånbok och ett tunnare ass.
Givetvis har jag inte smakat på en enda kaka.
Då det även är 5 km enkel väg tvingas jag dagligen gå 1 mil,
vilket jag enbart ser som någonting positivt.
Be mig ge en synvinkel på den punkten om några veckor då
allt grönt bytts ut mot snuskvitt. Geme, inte.
I det stora hela funkar det bra trots allt.
Elin har hittat ett godis. Ett sånt där ögongodis.
Jag samlade info idag för att springa in i goro-stek-rummet
och dela med mig. "Han är 19, synd Elin, du har precis fyllt 20.
För ung för dig nurå".
Elin: "Fifan värsta barnet ju. Hanna (19år) passar ju dig perfekt. Möhöhö",
följd av ett ass-slap med stekspaden.
Suss nuss nössers!
A bätter wörld
Jag vet inte hur, vad eller varför.
Jag vet ingenting.
Jag har vetat väldigt lite väldigt länge nu
och ikväll kröp jag några snäpp längre ner
på den där icke existerande stegen jag nämnt tidigare.
Gropen är fortfarande lerig och ibland sjunker jag lite extra djupt.
Även om jag kommit ganska långt i hela byggprocessen så
fattas fortfarande många stenar.
Jag avskärmade mig från omgivningen ikväll och
bildade små vattenpölar under mina ögon,
på ett sånt där äkta patetiskt vis.
Det är inte likt mig. Brukade inte vara likt mig.
Jag gör allt för att inte vara patetisk. Vanligtvis.
Jag brukar inte skriva såna här patetiska inlägg. Vanligtvis.
Jag är inte sån här. Vanligtvis.
Kanske just för att ingenting är som vanligt längre.
Mer exakt, jag är inte längre som vanligt.
Du har knegat rätt länge i leran nu Emma Johansson,
du är nästan snudd på, pinsam.
Kvällar som dom här borde förbjudas,
det är ju kanske just precis vad jag ska göra också!
Följa lagar är man ju bra på, åtminstone.
Si ju in a bätter wörld, thät is tomårråw.
Även om det egentligen inte är bätter tomårråw,
så ska jag göra så att det är det.
Förbjudet, är förbjudet.
En bagares dotter
Lite sådär obloggsugen på sistone. Det finns en anledning.
Vad kan göra en människa obloggsugen?
Lack of life.
Vad skulle jag skriva liksom.
"Jag lämnade för ett tag sedan både hem och jobb. Tackade nej
till en recpetionstjänst som nattportier och även ett annat
jobberbjudande för att söka arbete i Lena. Ett yberlitet "samhälle"
utanför Gjövik. Syftet var att tjäna pengar och sysselsätta mig med
den enda hobbyn som är möjlig här, träning. Jag ska bli fit.
Här sitter jag nu på mitt rum. Det är så kallt i huset att vi tvingas
sova med kläderna på. Mina sambos jobbar, dom har jobb.
Ibland känner jag mig lite nere, då tar jag ett kex
från kexpaketet Hanna & Elin tagit med sig från jobbet.
Dom bakar kex, på sitt jobb. Dom har ett jobb.
Jag va på intervju för manpower och proffice igår!
Snubben på proffice sa ungefär "lycka till att hitta jobb i Gjövik",
tjejen på manpower sa att arbetsmarknaden är dålig här just nu
men att hon inte tror att jag kommer gå arbetslös så länge då
jag verkar väldigt duktig och på många områden.
Det verkar bra det här! jäkla grymbeslut jag gjort."
Vem fan vill blogga och säga, jag är en riktig dunderloser!?
Att jag bloggat om sniglar och bärplock säger väl det mesta
om min nutida vardag.
Värdelös, är det verkligen vad du vill vara Emma Marie Johansson?,
frågade jag mig själv i fredags.
Men troooru svarade jag och drog på me storstövlan för att gå 5km
och lämna cv.
Jag sa att jag alltid haft stort intresse för matlagning samt att baka.
Hur fan gör man en kladdkaka nu igen?
Elin stod bredvid och nickade, "Aaaa hon är jätteduktig Berit".
Gick ju skit det där tänkte jag och förberedde mig för de 5km hem.
Fick man även äta upp det där med att va grym på bak.
"Du fixar pajen Emma!"
Åååå fifan vilken pangpaj! Det va liksom inge ljug, må ju ha jöbbet. Givet.
Det där är min paj! Jag har bakat den,
pajen är gjord av mig! Det har bakats en paj, av mig!
Jag hade ju bara ringt Silje på jobzone en gång och skickat cv två ggr liksom.
Skam den som ger sig så jag drog iväg ett tredje cv.
Fick man jobbet.
Hanna och Elin bakar kexen, jag packar dom i kartonger.
Screw bokningssystem, det är är avancerad skit!
Yours sincerely,
Kexpackarn.
Roadtrippas
Toaletthäng kändes fräschare.
Bad idag Hanna att gömma min godispåse till nästa lördag.
"Jag måste betala 80sek om du ska ta fram den och om
jag ber att du ska ta fram den gratis. Gör det inte om jag så
slår ner dig. Ok?".
Känner mig rätt osugen på candy efter mitt tillstånd idag, såatteh.
Hela veckan har vi yttrat orden "Ååååh jag längtar till lördag".
Normalt sett brukar lördagar innefattat någonting helt annat,
men mitt liv är allt annat än normalt nu för tiden.
Charlottenberg is the shit. Mat is the shit.
Det var en riktigt trevlig roadtrip.
EmmaKartläsarn försökte fixa biffen på nedresan, vi hittade fram.
Hitta hem? Gjorde vi?
Drog nån miss, men man är väl människa.
Jag skulle vilja va hund. Aaaa elle? skittrist ju.
Fåågel! Hur cool är en fågel liksom, sjukligt ocool.
Orka skriva just nu. Orka skriva någonsin.
Den här är tillägnad LillElin:
Spy
Jag mår även som ett kräk.
Funderar på att slingra ner fingrarna i strupen.
Lördagsgodis är ju rena giftet!
Tacka vet jag lördagsalkohol.
-Ät godis som om det vore sista gången, uppmanade Elin.
Jaa, jag vet inte. Brukar ju sällan äta godis, men här
är det liksom lördagsgodis som är hänggrejen om helgerna.
Be there, or be square.
Jag återkommer med storyn om helgen+feta bilder.
Observera feta.
What happens in Gjøvik
Får jag en uppgift kan du ge dig fan på att jag slutför den.
Eller hur var det nu igen?
Jag drog på mig shoppingoutfiten och begav mig ut i spöregnet.
Jag har inte haft så roligt sen nyår 2006.
Här gjorde jag ett dumdristigt misstag. Istället för att analysera
utvägarna var jag ofokuserad och dundrade på rakt fram.
*Tar mig för pannan och ba aaaah*
Blev ju stopp där vattenpölarna förenades! Så himla tokigt.
Ååå neeej, mina nya najksnikers. Typiskt.
Men vad händer här?! En snigel!Det är fortfarande oklart vilken krog han hade besökt men en sak är
säker, det var längesen jag såg någon vingla tofflorna av sig själv sådär.
Det hela började med att han kexade på mina 1500kr sniikers.
Sedan var han en snigelhårsmån ifrån att gena tvärs genom
pölen. Vem som helst vet väl att sniglar inte kan simma!
Jag har alltid varit lite av den där typiske hjälpsamme-roger.
Så jag bestämde mig för att ställa upp för denne fyllebult.
När jag ändå skulle in till byn och
handla skitbillig lax på kiwi passade jag på att köpa värsta lyxjakten
och sjösatte den sedan. Den som nånsin ägt en båt vet vilket stök
det är innan man fått den i sjön. Geeez.
Han sa inte så mycket, men jag såg på sättet han kliade sina örsnibbar
att han var tacksam.
Ibland undrar jag vad det skulle blivit av världen om inte jag fanns.
Geme some break, pliis
När jag sitter på mitt rum hör jag röster från köket.
"Morötter?!".
"Vafaaan, vi snor ju morötter!".
En central del i Gjövikvardagen, som jag tydligen missat, är det här med
att stjäla.
"Emma, kan du palla äpplen imorn? finns massa träd bakom huset.
Plocka även röd- och svartvinbär. Vi har det på gröten. Rödvinbären är
helt mogna, men svartvinbären börjar skrumpla på ytan vilket
innebär att vi måste skynda oss innan dom ruttnar".
"Vet du hur du hittar morötterna? Du går ut på traktorvägen, följer den
förbi första åkern sen kommer du se blasten. Du vet hur blasten på
morötter ser ut va?".
"Vi får även skynda oss att snå vitkål nu för jag såg idag att dom börjat
skörda dom till försäljning".
Geme some break.
Riktig söndagsgöra!
