Kjelstadhezt ala Team Sweden
Dåli update ijän.
Mitt internet kapades av en iranier, eller va? Ne.
Grannens hund tappade en mjölktand på bokstaven j så
den paade,
blogga utan ett j är typ omöligt. Elle va? Ne.
Eftersom att det är sååå himla 100% Emma Johansson att
säga vad man tycker så håller jag inte på med ordbajs.
Jag har inte velat blogga, alls, så jag gjorde he int.
Förra veckan jobbade jag ihjäl mig. Va även så less på chef-Bettan att
jag gjorde miner bakom hennes rygg, i hopp om att hon skulle se
det och sparka hem mig till landet jag kommer ifrån.
Av någon anledning är jag den enda hon kan ge alla jobbinstuktioner till.
Vilka leverantörer vi ska packa till, vilka kartonger och etiketter osv.
Eftersom hon kommer med nya besked och ändrar sig var
5:e minut och själv måste fråga mig vilka leverantörer vi
nu igen skulle packa till på den kaksorten och de andra sju sorterna.
Låter inte så avancerat och trodde deffo att detta jobb skulle va bebisenkelt.
Men geeez vilket ansvar jag haft. Jag blev liksom tilldelad rollen som
mini-chefas på min station. Du-gör-det-där-och-du-det-där. Det ska inte
göras så utan så. Visst va det väl lite smickrande i början att
hon ville ge just mig allt ansvar men på senaste tiden har det
blivit så löjligt att jag ville ta mamma-ledigt ungefär.
Kanske mest blev jobbigt pga att jag alltid vill göra mitt bästa
och överanalyserar saker. "om jag gör så, vad tycker Berit då? vill hon
hellre att jag gör så? är det bättre för företaget om jag gör si lr så".
Lite sådär halvnojig över småsaker även.
Hon är lite av en klimakteriekossa och jag ryser av tanken på hennes
illerattityd. Hon är även omöjlig att tillfredställa, nöjd? Aldrig någonsin.
Nöjd över att va missnöjd. She just loves it.
Fan tagga ner, chilla nå kilon, tat lugnt. Carpe diem Bettan.
När hon dock började störa mig på våran 30min OBETALDA lunch
för att ge instuktioner kände jag att badkaret svämmade över.
Nu vare nog. Så jag började lämna landet när jag såg hennes
illrande framfart och hon tvingades konversera med Malin istället.
Nu är Berit+Malin=sant. Funkar görbra!
Vi hade även jobbfest på Rogneby gård ala Team Sweden.
Två vita månader ska firas!
Och som vi firade. Sist att lämna festen,
klockan 14:00 söndag var assisterande chefen.
På fredag blir det middag på Peppes pizza med jobzoneanställda
sen hockey och fest på lördag.
Nästa vecka spenderar vi våra sista dagar på norsk mark.
Arrribaaaa.
Wut Wut in the butt? Geeeez tjejen what's cracking down there...finding anything of intreste??? WUT WUT and not in the butt! hööööh
Tjö sötnos! Uppdatera bloggen nu då så jag vet att du lever och frodas. Stor kram på dig :)
Ps sandkakorna var verkligen inte goda att äta när man väl kom hem. Där var de ju rena sand-drömmen, vilken bubbla vi levde i.. :O