Emmaj0hanss0n

Att känna närvaron av dina ilande tårar är bland det värsta jag vet.
Inte enbart dina, men särskilt dina.
Du är det bästa jag har och vi har gått igenom mycket tillsammans.
Mamma, vi klarar även det här.
Det har gått ett tag nu och tårarna stryker dig fortfarande om kinderna.
Jag säger att han behövdes bättre på en annan plats.
Jag vill även tro det själv, men det var här han skulle vara.
Här har han barn påväg att bli vuxna, som behöver kärlek.

Han var även allt för dig,
han var som en bror,
jag vet.


Jag önskar att detta bidrar till större livsglädje, ökad iver att ta vara
på den tiden jag blir tilldelad.
Men tanken på att livet har ett obestämt bäst före datum
som lika gärna kan gå ut imorgon eller om fem minuter får
konstigt nog det hela att kännas meningslöst.

Jag älskar er alla så mycket att det gör ont att jag inte finns där
för er till fullo. Jag vill alltid göra allt. Finnas där, ställa upp.
Denna gången var det inte möjligt. Jag klarade det inte.
Det blev för mycket svarta moln och även om jag kunnat bidra med
något litet hade jag aldrig kunnat måla dit solen igen.
Det kanske just var det jag inte klarade av, att vara där.
men att ändå inte kunna hjälpa er att känna glädje och må bra.
Jag har så mycket jag velat gjort för alla. För Elin, Linus, dig mamma.

Det enda jag kan göra nu är att tänka på er,
vilket jag gör i massor.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥