Emmaj0hanss0n

Jag inleder dagen med en 5km powerwalk.
Äter frukost bestående av fullkornsgröt.
Morot och ägg som mellanmål.
Lunch. Bulgur, sallad och makrill lr tonfisk.
Mellanmål igen bestående av Keso, skinka, morot.
Byter om till mina slimkläder och springer de 5km hem,
bestående av 50% uppförsbacke.
Jag har ungefär lungcancer när jag väl är hemma.
Middag fisk, kyckling, bönor lr blodpudding.
Det är inte direkt en Mcfeast jag njuter av om dagarna.
Att även dieta kombinerat med att arbeta på ett bageri där 
man får äta hur, ursäkta, fans mycket man vill av de
läckraste ätbara skapelserna ever, kanske är bland det
vidrigaste jag upplevt.
Det strimlar ens själ i småbitar.
Varsågod, ät ba ät!
Att sen säga "nej tack" är ungefär svårare än att odla
skägg i handflatan.
Idag smekte jag min favvokaka. Vet inte hur den smakar,
men den såg mumzig ut, var varm och luktade nougat.
En intensiv smekning. Det var allt jag fick.

När jag sen reflekterar över mina prestationer,
kommer jag alltid fram till samma slutsats.
Det är inte bra nog.
Inte ens en tillstimmelse till beröm eller belåtenhet.

Sen när blev mina problem såhär små att dom knappt
exicterar egentligen?!
Nästan pinsamt vad bra jag troligen har det!
Orka bli smal ändå. Feta barn ser ju alltid så glada ut.
Geme bukfetma och glädje.