Emmaj0hanss0n

Äre nån som undrar hur det går på wörkas elle??
80% av alla anställda är lönnfeta.
Jag jobbar med en
besserwisser, den norska varianten av det där folkslaget är
den allra värsta.
Man kan riktigt ta på hennes ögonvitor där dom ständigt
vilade i min nacke.
Jag packar Sirupssnipper i lådor, en snippa med sirapssmak.
Storsäljare i sverige har jag hört. Dom är inte dumma dom där
nårrmennen.
Det första jag gjorde på jobbdag numero ett var att få syn på dessa
Snippakartongerna och überfnittra. Det ingav ett litet hopp
att det här nog kan bli riktigt bra.
The besserwajser förstod givetvis inte det roliga i det hela,
men det hade jag inte väntat mig heller.

Jag tvingas dock var dag se missbildade wienerbröd ligga i
"værsågod å ta vognen", för att sedan upprepande ggr säga
"Do you wanna get fit, bitch?!".
En hel bunke med trasiga kakor står konstant framför min nos,
jag låtsas att det är kartongbitar. Tok enkelt.
Packade sandkaker idag, svin enkelt det med. Sand liksom, bläääk.
Jag är den eviga sätta-upp-mål-arn så mitt mål med allt detta är
att komma hem med en tyngre plånbok och ett tunnare ass.
Givetvis har jag inte smakat på en enda kaka.
Då det även är 5 km enkel väg tvingas jag dagligen gå 1 mil,
vilket jag enbart ser som någonting positivt.
Be mig ge en synvinkel på den punkten om några veckor då
allt grönt bytts ut mot snuskvitt. Geme, inte.

I det stora hela funkar det bra trots allt.
Elin har hittat ett godis. Ett sånt där ögongodis.
Jag samlade info idag för att springa in i goro-stek-rummet
och dela med mig. "Han är 19, synd Elin, du har precis fyllt 20.
För ung för dig nurå".
Elin: "Fifan värsta barnet ju. Hanna (19år) passar ju dig perfekt. Möhöhö",
följd av ett ass-slap med stekspaden.


Suss nuss nössers!