Mitt liv som packkakare
Eftersom jag lovade att inte blögga om maträtten gjord på blod
någonsin igen så har jag valt ett nytt ämne, spya.
Innan jag berättar något mer om det så hade jag tänkt
förklara lite vad jag gör om dagarna. Alla är intresserade,
jag bara vet det.
Jag inleder dagen med att powerwalka till jobbet,
sen käkar jag gröt. Idag fanns det ingen mjölk.
Sötot hjälpte mig sätta in en ny. Jag sa tack. Det var
det enda jag sa.
Sedan tar jag på mig mina hörselkåpor som mamma skickat
med posten. Man får inte ha ipod. Klara kakpack utan musik
tänkte jag och skickade tårar till mamma via skype.
Hon gör allt för mig och Anki.
Jag får in den norska motsvarigheten till radio jämtland om
jag står på en fläck jag markerat med tejp. Funkar görbra redär.
Varje morgon spelas Lasse stefanz och vikingarna.
Som omväxling slänger dom även in några muntra toner av Sten och Stanley.
Det hade jag sannerligen inte väntat mig. Toppenbra. Shake the lurvas.
Sen packar jag. Men det går jag in på en annan gång,
den som väntar på nåt go? nee hur va det.. ja! den
som väntar på nåt som ska berättas väntar alltid så himla länge.

ARBETSSKADA!!!! Söt sovtisha va?
Sen åt jag mat. Alla kollar fortfarande på oss som om vi vore aliens
för att vi äter tonfisk och inte syltäckelfettomacka.
Det är här det där med spya kommer in.
När jag skulle återgå till packningen börjar jag må så satans konstigt.
Fan, ska det ut där uppe lr nere lr är det inget som ska ut alls?
vad händer, mår jag ens dåligt? Konstaterar iaf efter en bra stunds
analysering att jag har kräkningar i halsen. vad ska jag göra?
Handlar implusivt och greppar en hink.
Ingen spya, nånsin. Hade tom förberett linen "Vart slänger man
sin spyhink på den här arbetsplatsen?!!"
Innan jag går av passet händer det som jag förtvivlat väntat på.
En kille kommer fram och ger mig en komplimang,
för mina hörselkåpor.
-Bra kåpor! Är det radio i?
-Ja fan.
- Woow.
Hepp!
någonsin igen så har jag valt ett nytt ämne, spya.
Innan jag berättar något mer om det så hade jag tänkt
förklara lite vad jag gör om dagarna. Alla är intresserade,
jag bara vet det.
Jag inleder dagen med att powerwalka till jobbet,
sen käkar jag gröt. Idag fanns det ingen mjölk.
Sötot hjälpte mig sätta in en ny. Jag sa tack. Det var
det enda jag sa.
Sedan tar jag på mig mina hörselkåpor som mamma skickat
med posten. Man får inte ha ipod. Klara kakpack utan musik
tänkte jag och skickade tårar till mamma via skype.
Hon gör allt för mig och Anki.
Jag får in den norska motsvarigheten till radio jämtland om
jag står på en fläck jag markerat med tejp. Funkar görbra redär.
Varje morgon spelas Lasse stefanz och vikingarna.
Som omväxling slänger dom även in några muntra toner av Sten och Stanley.
Det hade jag sannerligen inte väntat mig. Toppenbra. Shake the lurvas.
Sen packar jag. Men det går jag in på en annan gång,
den som väntar på nåt go? nee hur va det.. ja! den
som väntar på nåt som ska berättas väntar alltid så himla länge.

ARBETSSKADA!!!! Söt sovtisha va?
Sen åt jag mat. Alla kollar fortfarande på oss som om vi vore aliens
för att vi äter tonfisk och inte syltäckelfettomacka.
Det är här det där med spya kommer in.
När jag skulle återgå till packningen börjar jag må så satans konstigt.
Fan, ska det ut där uppe lr nere lr är det inget som ska ut alls?
vad händer, mår jag ens dåligt? Konstaterar iaf efter en bra stunds
analysering att jag har kräkningar i halsen. vad ska jag göra?
Handlar implusivt och greppar en hink.
Ingen spya, nånsin. Hade tom förberett linen "Vart slänger man
sin spyhink på den här arbetsplatsen?!!"
Innan jag går av passet händer det som jag förtvivlat väntat på.
En kille kommer fram och ger mig en komplimang,
för mina hörselkåpor.
-Bra kåpor! Är det radio i?
-Ja fan.
- Woow.
Hepp!
Kommentarer
Trackback