Hjärtmuskelinflammation
Idag sa en av mina bakverkspack-kollegor såhär:
(okorrektra pratminus, men orka norska, någonsin)
- Man ska verkligen inte gå mycket efter en arbetsdag här.
- Nee, lr jaha, ok.
- När jag kommer hem slänger jag mig bara i soffan.
Joo tack det syns, tänkte jag. Men sa givetvis ingenting.
Allmänt vett. Bra uppfostrad und so weiter..
En andra kollega kommer in i konversationen.
- Ja guud, så gör jag med. Benen är så himla ömma efter en
hel dag på det här jobbet. Det är ändå ett träningspass.
Man står upp hela dagen och använder armarna, sa hon i
samma veva som hon svepte den femtioåttonde snippan.
- Hur tar du sig till och från jobbet förresten Emma? kör ni bil?
- Nee jag joggar.
- JOGGAR????? Du är ju inte rktigt klok!
Det var precis i det skedet som det slog mig vad jag faktiskt håller
på med! Jag jobbar /åttanio/tio timmar per dag med att räkna till 36 snippor
och lägga dom i en burk. Ta burken och lägga den i en kartong.
När kartongen är fylld går jag fem meter och lyfter upp den på de
andra kartongerna. Sedan går jag sju meter och hämtar en ny kartong
som jag tejpar ihop.
Att jag sedan joggar hem är helt absurt!
Jag lovade mamma att ta hand om mig
och här går jag runt och typ skaffar hjärtmuskelinflammation.
I fikarummet kollar de även på mig som om jag vore en Marsian
där jag glufsar i mig min bulgur, tonfisk, sallad och som topping på det, en morot.
96% kan inte ha fel, macka med sylt till morgonfika, lunch och
mellanmål is the shit. Man må ba bra avre.
So long alla uttrar.
