Byggnadsarbetare, mitt nya yrke
Det var främst när jag läste detta inlägg, som jag skrev för en vecka sen, men aldrig publicerade,
som det slog mig att det måste ske en förändring.
Att mina norgeplaner är en nödvändighet för min överlevnad,
det var kanske lite att ta i, men ja ni fattar.
"Vad gör Emma Johansson nowadays?
Ja, ni vet hur de flesta oftast försöker skapa en bild av perfektionism,
för allmänheten att avundas.
Jag skulle gärna köra på den linjen jag med, särskilt såhär i en blogg
då det är allt för enkelt att bygga upp en felaktig bild för allmänheten att snappa upp.
Men guess what, det var inte min tanke idag.
Jag tänkte liksom skildra ett mörkt skede hos en tragisk person.
Jag kallar henne för "hon".
Rubriken avslöjar dock en del, men äääh.
Just i detta nu och de senaste 2,5 månaderna har hon ägnat sig
åt att föbrilt försöka hitta spik och en stadig hammare för att bygga den där stegen.
Stegen som hon kan sätta mot den leriga kanten av den där djupa gropen hon
hamnat i och liksom klättra upp.
Tro mig, hon har kämpat och letat efter alla möjliga verktyg och byggstenar men ibland vill
det sig inte. Ibland tvingas man kämpa hårt en tid utan att finna utvägen.
Jag tror dock att marken tappat en del av sin stadiga grund den här gången
för det var längesen hennes converse skor sjönk såhär djupt i leran.
Oftast brukar hon bara snubbla till över kanten, men så tar
någon snabbt ett kraftigt tag i hennes hand och drar upp henne.
Det verkar inte vara fallet denna gång. Jag är rädd att hon
måste göra en rejäl kraftansträngning på egen hand.
Vi får väl se hur hon lyckas. Det enda hon lyckats hitta hittills
är en skev och rostig spik samt en hammare utan skaft.
I en värld bland arbetslöshet, dödsfall, utflyttande nära vänner,
förvrängningar i självbilden och förrvirring kan det vara svårt
att finns dom rätta byggverktygen för att ta sig över kanten,
men tro mig hon letar.
Förhoppningsvis blir det en stege av cement denna gång,
istället för en ostabil gjord av trä."
som det slog mig att det måste ske en förändring.
Att mina norgeplaner är en nödvändighet för min överlevnad,
det var kanske lite att ta i, men ja ni fattar.
"Vad gör Emma Johansson nowadays?
Ja, ni vet hur de flesta oftast försöker skapa en bild av perfektionism,
för allmänheten att avundas.
Jag skulle gärna köra på den linjen jag med, särskilt såhär i en blogg
då det är allt för enkelt att bygga upp en felaktig bild för allmänheten att snappa upp.
Men guess what, det var inte min tanke idag.
Jag tänkte liksom skildra ett mörkt skede hos en tragisk person.
Jag kallar henne för "hon".
Rubriken avslöjar dock en del, men äääh.
Just i detta nu och de senaste 2,5 månaderna har hon ägnat sig
åt att föbrilt försöka hitta spik och en stadig hammare för att bygga den där stegen.
Stegen som hon kan sätta mot den leriga kanten av den där djupa gropen hon
hamnat i och liksom klättra upp.
Tro mig, hon har kämpat och letat efter alla möjliga verktyg och byggstenar men ibland vill
det sig inte. Ibland tvingas man kämpa hårt en tid utan att finna utvägen.
Jag tror dock att marken tappat en del av sin stadiga grund den här gången
för det var längesen hennes converse skor sjönk såhär djupt i leran.
Oftast brukar hon bara snubbla till över kanten, men så tar
någon snabbt ett kraftigt tag i hennes hand och drar upp henne.
Det verkar inte vara fallet denna gång. Jag är rädd att hon
måste göra en rejäl kraftansträngning på egen hand.
Vi får väl se hur hon lyckas. Det enda hon lyckats hitta hittills
är en skev och rostig spik samt en hammare utan skaft.
I en värld bland arbetslöshet, dödsfall, utflyttande nära vänner,
förvrängningar i självbilden och förrvirring kan det vara svårt
att finns dom rätta byggverktygen för att ta sig över kanten,
men tro mig hon letar.
Förhoppningsvis blir det en stege av cement denna gång,
istället för en ostabil gjord av trä."
Kommentarer
Trackback