Nån som e på?
Jag har ovan skildrat en oturarns dag och tänkte gå in lite djupare på ett
otursscenario som inträffade di dagens början vid väntan på Lidingöbanan.
Jag är livrädd för getingjävlar. Äckligare djur. Björnjakt liksom, dynga.
Det är ju snarare getingar som skrämmer slag på allt levande.
Lätt att jag ska bilda ett jaktlag och köpa en getingstudsare.
Pax för att va jaktledare, det där med jakthund skulle däremot inte funka.
Jag skulle köra på jaktko, drar till sig as mycket getingar ju.
I alla fall, när jag väntar på den där banan dyker det upp ett sånt där
randigt odjur. Man va ju inte direkt ensam på perrongen. vilken kropp
väljer denne att etsa sig fast vid tro?
Jag luktade ju inte direkt honung i den där hettan.
Självklart vill man ju inte visa sig svag. Jag menar, ingen annan verkade
ju särskilt berörd av åsynen av detta vilddjur. Gick man runt lite smått
för att skaka av sig denna någon, men he gick int.
Försökte förjäves behålla lugnet, och all pondus.
Allt brast när mobilen började vibrera högljutt och jag givetvis inte kunde
tänka mig att det var någonting annat än självaste getingen som
burrat in sig under mina kläder.
Gallskriket var då oundvikligt.
När det sedan fortsatte vibrera och jag insåg att jag nog var tvungen
att svara fick jag genomlida en stund i pinsamhet.
Vilken normal tjej gallskriker och flaxar när mobilen ringer liksom?
Som om björnar skulle försätta mänskligheten i en sådan jobbig situation!
Björnjakt, jäkla dynga.
