Emmaj0hanss0n

Sugig film, men en alldeles träffande titel på mitt liv.
Är på min sverigeturné som började hos Limpan i Stockholm
och nu ska avslutas hos Brita i Göteborg.
Det har varit extremt trevligt! så kommer det här klassiska "men",
jag har länge försökt klura ut vad jag kan ha gjort tidigare i livet
för att förtjäna alla motgångar som vägrar lämna mig ifred.
Dagen började med att jag hade stora problem att boka mina
norgebiljetter vilket resulterade i massa tjorv så jag var tvungen
att leta upp Limpans jobb för att ge henne lghnyckeln.
Heeej, lokalsinne+Emma Johansson=riktigt dålig combo.
Förr i tiden fick jag faktiskt massa kompimanger för mitt briljanta
lokalsinne. Jag skyller det, som allt annat, på spriten.
Den har förstört mig OCH MITT LIV. Neeeee då det var bara ett
litet skoj. Vi har faktiskt haft mkt kul ihop, jag och Mr S.
Efter att jag fyllt mina skor med svett, inte bara tåsvett utan
vätska från hela kroppen, hade jag lyckats med att hitta hennes
wörk och letat mig tillbaka till den där braiga gallerian.
Självklart gick jag därifrån i tid.
There is no such thing as bra i tid i en värld där det saknas lokalsinne.
Jag hittade inte ut från gallerian. Inte till gatan som skulle leda mig till
centralen (assvårt, inte, jag vet), när jag väl hittade till centralen så
lyckadesjag inte med att finna mitt förvaringsskåp,
när allt var klappat och klart, trodde jag, så hittade jag inte till spår 6!
Skit jävla helvete, tänkte jag.

När jag väl hittade spår 6 var klockan sex minuter över tre och tåget gick
sju minuter över .
Precis när jag slängt på mig själv och de två resväskorna stängs dårarna.
Där befann jag mig i första vagnen och jag hade plats i vagn 12.
Fanns inte en chans att jag skulle släpa väskorna hela den biten.
Lämnade dom i bagageutrymmet in first class.
När jag några timmar senare påbörjat ett grattissamtal till papi
ser jag att endast en av mina väskor är kvar. Det enda han hör på
andra sidan luren är en tjej som gråter hejdlöst.
Denna tjej fortsatte sedan med det i säkert 30min. Halva ens garderob
plus andra tillhörigheter var liksom borta. Hos en tjyv.
Sen kom jag på att det kunde varit värre. Den "bästa väskan" va kvar.
Där jag hade packat de viktigaste sakerna och min splirrans10 000kr
laptop hade jag tagit ur resväskan och haft i famnen.
Jag har lite dåligt samvete över konduktörgrejen som hände.
"Jag letar ena av mina resväskor. Kommer tåget lämna perrongen
snart?"
"Nee du har ungefär 10 min på dig"
"Jag hittar den inte, skulle du kunna leta genom tåget?".
"Självklart, vänta här utanför. Nee tyvärr, ingen väska".
Det var i detta skede som de allra tyngsta tårarna började sippra.
"Polisanmäl det så kommer du få ut pengar på försäkringen".
"Pengar kan inte ersätta det som fanns i min väska".
"Nee.... finns väl egentligen ingenting man kan säga för att det ska
kännas bättre i ett sånt här läge".
Stackars kondistöris.
Ibland blir det så när man är lite ledsen. Med betoning på lite.

Nu är det läggdags för längesen eftersom jag ska vara uppe
ungefär fem minuter innan hönan för att hinna med att påbörja
köpandet av den nya garderoben. Ska börja med springskor.
Sen kanske ersätta peakjackan då det kommer bli mycket utehäng
i Gjövik.
Inte mycket nöje för denne tjyv. Undrar om mina 10 000 spetstrosor
sitter bra och de ingådda mjukisbrallorna. Hoppas denne har nål
och tråd. Fan, va så jäkla nära att packa ner en litten trårulle!


Stay layed back, sip on some gin n juice und so weiter...