Emmaj0hanss0n

Jag vet att jag sagt det førr, men idag såg jag verkligen mannen i
mitt liv. Han stod 2,5 meter ifrån mig på jøbbas. Mina øgonvitor
sitter fortfarande fast i hans arbetsuniform, først var jag lite orolig
att det var den som va boven i hela dramat men sen, neee,
vilket manface.
Nær han gick ville jag springa efter och sæga "dom dær klæderna
skulle passat bættre på golvet i min cabade bmw" men kom på att daaah
jag har inget kørkort och inte heller någon bmw så jag førsøkte istællet
viska till min kollega "vem va han?!".
Jag blev liksom lite exalterad dær, sækert mkt på grund av att det finns ganska
många man på det hær jobbet men utan face, så det dær visket blev inte direkt
diskret.
"Från vakttjænst, han ær hær varje tisdag mellan tio och två" hørde jag från
killen på grannføretaget.
Det ær inte ofta jag blir generad men jag blev som ett barn. Stelt fast det
egentligen inte behøvde bli stelt egentigen. Oxå ett fnitter på det æven. Inte ok.
Nær det hade lagt sig ropade jag "mellan tio och två, men jag kan ju inte
komma ner hela tiden och kolla efter honom?".
Vi bestæmde att Andreas ringer mig nær han ær dær.
Mellan tio och två, tisdagar, i'll be there!