Emmaj0hanss0n

Ni vet min man. Inte den från i tisdag utan den nyare, glöm han.
Jag tror jag går tillbaka till han från vakttjänst. Pen gutt de asså,
skikkelig pen da.
Den här andra duger inte ens i krig. Kanske första världskriget
men deffo inte andra. Jag satte mig exakt två bord i från bordet han
alltid väljer. Började känna spänningen krypa ända ut i ögonfransarna.
Nu är tiden inne, snart kommer han ner, prick 11:30 som i vanlig ordning.
Oxå kommer han, utan mössa, ler och säger hej. Går som att han är det
snyggaste gud skapat och jag får inte ens fram ett hej.
Inte pågrund av osäkerhet denna gång utan i ren förtvivlan.
Antingen måste jag fan köpa en designermössa som han klistrar fast på
huvudet i all framtid eller så är våran korta och förvisso ostartade romans över.
Över innan vi ens hunnit kommit till fas två, alltså fasen efter hej. Stelt.
Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna förlåta honom för
det här, men jag är rätt övertygad om att det kommer kännas lite bättre
om jag steker lax och äter Elins godis när hon inte ser.