Katten behöver matas, den vill ha mat. Fattaru?!
Nu kommer jag skriva nåt som kanske inte är helt ok mot mina
norska vänner, men jag menar inget illa. Eh, eller nåt sånt.
Iaf när vi schtekte järnet på seglarveckan och svalt några glas rosé,
skakar våra söndersupna ass och kanske smådansar med något
schnyggt kamma hände något av det värsta jag varit med om, typ.
En t-t-t-t-tiopoängare kommer fram, ni vet man tittar dit, tittar bort,
tittar dit, tittar bort tills han kommer fram.
Fan gift mig med den här killen tänker jag, beslutar mig för att följa med
till Europas största båt, för att efterfesta givetvis, inge ligga innan giftemålet.
Man skröt ju inte direkt med sina 30kvm i ösd när man satt där. Istället lät det
såhär: "farsan är delägare i volvo, äger en sjövilla och vi har tre sommarhus i båstad".
Satt liksom bara och väntade på att han skulle ta fram förlovningsringen,
liksom hallå vad väntar du på, nu köööör vi!
Det va då det hände. Han öppnade munnen och ur den kom det norska
ord, fraser. Jag fick panik och bet av mig ringfingret typ. Inte ok.
Sen drog jag klassikern "Eh, fan jag har glömt att mata katten".
Han är ju norsk så han lär ju inte förstått nåt ändå.
Inte ok, inte ok.
Men alltså heeeeey! :-) Hahaha!